Litium
Förekomst och exponering
Litium är en alkali-metall som förekommer i varierande halter i olika mineraler. I Sverige finns litium-haltig pegmatitmineral framför allt på Utö och i trakterna kring Orrvik, Långsele och Varuträsk. Den ständigt ökande användningen av litium i batterier ökar riskerna för spridning till miljön vid brytning, tillverkning, sophantering och återvinning. Halter i europeiska vattendrag varierar mycket; från <0,005 till 350 µg/liter. Ett par studier har funnit 0,1–10000 µg/liter i buteljerat vatten, vilket tyder på ännu större variationer i grundvatten. Studier av litium i svenska brunnar har visat halter på 0,03–200 µg/liter. Högsta halterna fanns på Gotland och i Skåne. Intaget av litium via kosten har i USA uppskattats till 500–2500 µg/dag, men rapporterade koncentrationer i urin tyder på att det oftast är lägre; i storleksordningen 10–500 µg/dag. Viss sorts bordssalt med låg natriumhalt som baseras på natriumfattigt salt från framför allt sydamerikanska Anderna kan ge flera hundra µg litium per dag.
±áä±ô²õ´Ç±ð´Ú´Ú±ð°ì³Ù±ð°ù
Litium absorberas effektivt i tarmen och det mesta av dosen utsöndras i urin inom 1–4 dagar. Kunskapen om negativ hälsopåverkan av litium kommer främst från medicinering med litium för olika mentala sjukdomar, där den dagliga dosen ofta är 450–1300 mg, alltså mer än 1000 gånger högre än den dos som kan erhållas från dricksvatten. Rapporterade bieffekter inkluderar påverkan på sköldkörteln och njurarna. Eventuella effekter av litium-haltigt dricksvatten är inte så väl studerat. Studier från olika byar i sydamerikanska Anderna, där stor del av världens litium bryts, har visat på stor variation i litiumhalter i brunnsvatten, 1–1000 µg/liter. Epidemiologiska studier i dessa områden tyder på påverkan på sköldkörtelns funktion. Studier av gravida kvinnor i området visade på samband mellan litiumintag via dricksvatten och lägre fostertillväxt samt påverkan på mammornas sköldkörtelfunktion och regleringen av kalcium. Flera studier från områden i olika länder med endast lätt förhöjda halter i dricksvattnet (som regel väl under 200 µg/liter) har rapporterat lägre självmordsfrekvens jämfört med områden med ännu lägre halter, men dessa studier är svårtolkade då många andra möjliga inverkande faktorer inte har beaktats. Oftast jämförs endast frekvenserna mellan områden med olika litiumhalter i dricksvatten.
¸é¾±²õ°ì²ú±ð»åö³¾²Ô¾±²Ô²µ
Baserat på de fåtal studier som utförts tycks påverkan på sköldkörteln och fosterpåverkan utgöra kritiska effekter vid exponering för litium via dricksvatten och föda. Det behövs dock ytterligare studier för att verifiera dessa effekter och för att kunna göra hälsoriskbedömning. Det saknas gränsvärden för litium i dricksvatten och födoämnen.
Mer information
Broberg K, Concha G, Engström K, Lindvall M, Grandér M, Vahter M
Environ Health Perspect 2011 Jun;119(6):827-30
. European Chemicals Agency. 2024.
Ek BM, Thunholm B, Östergren I, Falk R, Mjönes L. , SSI rapport 2008:15; 2008.
Harari F, Ã…kesson A, Casimiro E, Lu Y, Vahter M
Environ Res 2016 May;147():1-7
Harari F, Bottai M, Casimiro E, Palm B, Vahter M
Thyroid 2015 Nov;25(11):1199-208
Harari F, Langeén M, Casimiro E, Bottai M, Palm B, Nordqvist H, Vahter M
Environ Int 2015 Apr;77():48-54
Harari F, Maxe L, Vahter M. Lithium, boron, cesium and other potentially toxic metals in Swedish well water. IMM-rapport 1/2017. ̽»¨¾«Ñ¡; 2017.
Krachler M, Shotyk W
Sci Total Environ 2009 Jan;407(3):1089-96
Reimann C, Birke M. Geochemistry of European Bottled Water. Stuttgart, Germany: Gebr. Borntraeger Verlagsbuchhandlung; 2010.