OMVÅRDNAD: Tidig akademisering gav världsledande resultat
Sjuksköterskeutbildningen flyttade från Hälsohögskolan till KI år 1998. Men sjuksköterskornas svenska historia börjar långt tidigare.
Sveriges första utbildning till sjuksköterska grundades 1851 av Marie Cederschiöld vid Svenska diakonisällskapet i Stockholm. Hon utbildades vid en diakonissanstalt i Tyskland som under samma tid besöktes av ​​Florence Nightingale. Därefter startade 1867 ytterligare en sjuksköterskeutbildning av Röda Korset och en tredje utbildning öppnades på initiativ av drottning Sophia 1884 med namnet Sophiahemmets sjuksköterskeskola.
Dessa första skolor blev hem för unga kvinnor som skulle fostras in i en vårdande roll och ett livslångt tjänande. Utbildningarna präglades inte sällan av disciplin, auktoritet och stränga traditioner. Internatformen levde kvar ända fram till 1960-talet.
Tydligare samhällsroll
År 1939 öppnade Statens sjuksköterskeutbildning med nya pedagogiska idéer som lyfte fram betydelsen av praktisk utbildning. Initiativtagare var sjuksköterskan Karin Nordendahl. Hon införde ett socialmedicinskt perspektiv i utbildningen och betonade sjuksköterskornas samhällsroll.
Efter högskolereformen 1977 fick sjuksköterskeutbildningen högskolestatus. Skolorna blev till vårdhögskolor där utbildningen skulle vara problemorienterad och forskningsanknuten. Kraven på forskningsanknytning startade en rörelse bland lärare att utbilda sig vidare för att få behörighet för forskningsutbildning.
Vid denna tid inleds även en sammanslagning av flera sjuksköterskeutbildningar i Stockholm i Hälsohögskolan, med lokalisering till dagens KI Campus Solna. Där samsas flera sjuksköterske- och specialistutbildningar, som distriktssköterska, barnsjuksköterska, och röntgen- och radiologiutbildningar.
Under de två följande decennierna utvecklas utbildningen mot en universitetsutbildning med olika kurser och lärarkåren erbjuds möjligheter till forskarutbildning. Ämnet omvårdnad lyfts upp som karaktärsämne.
I Sverige har vi varit väldigt snabba på att akademisera sjuksköterskeyrket. Det har definitivt bidragit till att vi rankats så högt inom både utbildning och forskning. Pionjärerna fick även ett stort stöd från sjukvården.
En del av KI
År 1998 fördes institutionen för omvårdnad över från Hälsohögskolan till KI. Till en början var lokalsituationen något provisorisk, men 2002 kunde institutionen flytta in i det då nybyggda Zanderska huset i Flemingsberg.
År 2006 skedde en omstrukturering och institutionen för omvårdnad blev en del av NVS. Samma år genomförde Högskoleverket en stor utvärdering av landets vårdutbildningar där sjuksköterskeutbildning vid KI var en av de cirka 30 som drabbades av kritik. När utvärderingen sedan följdes upp fann myndigheten fortsatta brister, bland annat hos lärarnas akademiska kompetens, vilket gjorde att KI förlorade examensrätten för sjuksköterskor år 2008.
Tiden som följde beskrivs av flera som mycket turbulent. Vid NVS inleddes ett stort reformarbete av utbildningen där en av de största förändringarna var att tydliggöra omvårdnadsämnet och att bättre integrera teori och praktik. Utbildningen delades in bland annat in i teman med strimmor av ämnen, som exempelvis etik, som gick genom alla terminer.
När vi tydliggjorde omvårdnadsämnet i relationen till andra ämnen hittade vi en mycket bra lösning. Så bra att andra utbildningar har tagit efter den när de skapat sina utbildningsplaner.
En kompetensväxling bland lärarna var också nödvändig, vilket innebar att cirka 30 lärare fick lämna sina tjänster, en del för att vidareutbilda sig. De nya lärare som anställdes hade ofta forskarutbildning inom närliggande ämnen.
En särskild strategisk satsning, i storleksordningen cirka 21 miljoner kronor, gjordes för att stärka forskningsanknytningen. Satsningen upplevdes ha medverkat till mycket goda resultat i en utvärdering som gjordes några år därefter.
År 2010 meddelade Högskoleverket att KI återfått sin examensrätt för sjuksköterskeprogrammet, vilket innebar att utbildningen kunde återupptas från och med höstterminen samma år.
Bara sex år efter att vi fått tillbaka examensrätten för sjuksköterskeprogrammet rankades vår utbildning som den femte bästa i världen. Och även om rankingsystem ska tas för vad de är så visar det vår enormt starka utveckling.
De goda rankingresultaten har fortsatt: år 2021 utsåg The Academic Ranking of World Universities (ARWU) KI till fjärde bästa universitet i världen inom ämnet omvårdnad, vilket också betydde en förstaplats i Europa.
Klinisk träning viktig
Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) blev en central del av utbildningen, med inslag i varje termin. Studenterna fick tidigt en introduktion till sjuksköterskeyrket redan i den första terminen. Den kliniska färdighetsträningen var även det en viktig del där studenterna fick arbeta med olika former av simuleringar. Detta är också ett område som fortsatt utvecklas även i dagens sjuksköterskeutbildning.
En klinisk slutexamination infördes också enligt egen modell som inkluderade både skriftliga och praktiska moment. I den praktiska uppgiften ingår att arbeta i par för att ta hand om en simulerad patient. Något som också visar förmågan att samarbeta med en kollega. Samma kliniska slutexamination används fortfarande inom utbildningen.
Redan i slutet av 1990-talet inleddes en satsning på interprofessionalisering av sjuksköterskeutbildningen som visat sig mycket framgångsrik.
De interprofessionella delarna av utbildningen är mycket uppskattade av studenterna. Samtidigt är den viktig eftersom det bygger upp kunskap och förståelse mellan olika professioner som senare ska arbeta tillsammans.
I dag sker en kontinuerlig utveckling av utbildningen för att förbereda studenterna inför framtidens hälso- och sjukvård med fokus på nya vårdarenor utanför sjukhusen, som till exempel mer hemsjukvård och även fler former av specialistsjukvård.
Specialistutbildningar för sjuksköterskor
Specialistutbildningarna för sjuksköterskor är en viktig del av det livslånga lärandet där kunskapen leder studenterna till en mer självständig yrkesroll med större befogenheter. Möjligheten till vidareutbildning har funnits länge för sjuksköterskor och år 2001 infördes specialistsjuksköterskeexamen i examensordningen. I dag erbjuder KI specialistutbildningens alla inriktningar.
Specialistsjuksköterskeprogrammen har sin hemvist vid NVS och ges inom ambulanssjukvård, anestesisjukvård, barn och ungdom, distriktssköterska, intensivvård, kirurgisk vård, medicinsk vård, onkologisk vård, operationssjukvård, psykiatrisk vård och vård av äldre.
Dessa utbildningar ger både en yrkesexamen och en akademisk magisterexamen. Flera av dem ges i samarbete med andra institutioner och vissa även som distansutbildningar. Utbildningarnas innehåll har följt den starka kunskapsutvecklingen inom ämnet omvårdnad och även anpassats till internationella förordningar.
Under de senaste åren har flera initiativ tagits för att se över specialistutbildningarnas olika inriktningar med målet att bättre motsvara dagens vårdlandskap.
En viktig del i del i framtidens utbildning är att ge studenterna rätt kunskap för att själva söka information utifrån en föränderlig arbetssituation som inkluderar en växande flora av medicintekniska innovationer. Dessutom finns en utveckling mot det ett mer individbaserat förhållningssätt, mer av personcentrerad vård och så kallad precisionshälsa.
TEXT: Magnus Trogen Pahlén